Ett bönens hus för alla folk

Hör din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra den på den plats där du bor, i himlen. Och när du hör den må du förlåta. (1 Kung 8:30)

Kung Salomo ber vid invigningen av Jerusalems tempel om att Gud ska höra sitt folks böner när de vänder sig mot templet där Guds namn är, alltså där Gud bor. Men även hedningarna fanns i Guds tankar och avsikter med templet:

Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta, för ditt namns skull… ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus, må du då höra det i himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. (v 41-43)

Gud har från början haft alla folk med i sin frälsningsplan. Hans innerliga längtan är att såväl judar som hedningar ska bli välsignade genom det en gång för alla framburna offret, Jesu offer, som alla offren i templet pekade fram emot.

I stället för att vara ett avskilt område för tillbedjan hade man gjort hedningarnas förgård till en saluhall där man sålde offerdjur och kunde växla till sig godkända mynt att betala tempelskatten med. När Jesus kom till templet drev han omedelbart ut de som handlade där. Templet skulle vara en mötesplats mellan Gud och människan, handeln fanns det gott om andra platser att bedriva på.

Vid ett senare tillfälle säger Jesus att de gjort templet till ett rövarnäste (Mark 11:17). Idag ser vi mycket av detsamma, även om det tar sig annorlunda uttryck. Guds ord får inte sätta agendan i många av de hus som är avskilda till gudstjänst. Människotankar, budskap och handling som direkt strider mot Guds ord, moralism i stället för förkunnelse av lag och evangelium och mycket annat hindrar människor från att möta Gud till frälsning och nytt liv.

Nu är inte längre byggnaden som sådan avgörande för att möta Gud. Jesus syftar ju på sig själv som det nya templet, det som skulle brytas ner och resas upp igen på tre dagar. Man kan lita på att det sanna templet, Jesus, är närvarande där Guds ord förkunnas rent och klart och där sakramenten förvaltas enligt Jesu instiftelse. Detta oberoende av byggnadens utseende eller frånvaro av byggnad. Löftena om bönhörelse och om syndernas förlåtelse är knutna till det nya templet – Jesus. Den som omvänder sig till honom har Skriftens klara löften om förlåtelse och evigt liv.

Trons gemenskap med Jesus är helt avgörande för att vi människor ska bli frälsta för evigheten. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:12). Därför är det avgörande för både församlingen och den enskilde att relationen till Jesus stärks och förnyas genom evangeliet om Honom. Annars försvagas trons liv och till slut dör det. Det är lika självklart som att kroppen försvagas och dör om den inte får näring. En viktig skillnad att vara uppmärksam på är att den som lider andlig näringsbrist oftast inte känner någon hunger. Tvärt om kommer gärna tanken att man inte behöver läsa eller lyssna till Guds ord så ofta. Så riskerar det att bli mer och mer sällan.

Det vilar ett oerhört tungt ansvar på den som lurar och bedrar människor med främmande läror eller som låter ordet om Jesus och hans kors hamna i skymundan. Men vi kan inte bara skylla på andra utan vi har själva ett ansvar att söka oss till den friska källan både genom egen bibelläsning och genom att lyssna till god förkunnelse och fira gudstjänst där hela Guds ords sanning får råda.

Måtte detta nya år bli ett år då du och jag låter oss bli fördjupade i gemenskapen med Jesus. Att längtan efter och glädjen över att fira gudstjänst i ande och sanning skulle öka. Låt oss be om att många falska lärare skulle bli omvända och att nya arbetare skulle bli utsända. Att det på allt fler platser i vårt land och utöver jorden skulle bli förkunnat sant och gott om Jesus vår Frälsare, så att allt fler av dem som är främlingar för Gud vänder sig till Honom och får sina synder förlåtna. Där detta budskap går fram förenas människor genom dopet och tron med Jesus. Kristus reser upp sin kyrka – ett bönens hus för alla folk.

Texten är tidigare publicerad i Kyrka och Folks julnummer.

Annonser
Publicerat i Söndagstankar

Gott nytt år!

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. (Heb 13:8)

Vid ett årsskifte påminns vi på ett särskilt sätt om att vi inte känner framtiden. Vi kan tänka tillbaka på vad som hänt under det gångna året men vi kan inte förutsäga hur det kommande ska bli. Och inte ens om vi är unga kan vi veta om vi får uppleva hela året eller inte. Men om än allt skulle förändras så är det EN som är den samme: Jesus. I går och i dag och i evighet är han den samme. Hans ord och det han gjort för oss står också orubbligt fast. Därför kan du med frimodighet vända dig till honom med alla misslyckande och nederlag, dina synder, och vara viss om att Han förlåter dig allt och att du får börja det nya året med ”blanka ark”.

Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig. (Jes 44:22)

Hans Erik Nissen påminner om detta ord på nyårsafton i sin andaktsbok ”Ett är nödvändigt”. ”Hur blir den räkenskap, som du skall avlägga inför Guds domstol med avseende på de dagar, som du inte får tillbaka? Svaret beror på ditt förhållande till Jesus.”

Om Jesus fått bli din Frälsare kan du lita på att du möter domen i gemenskap med Jesus. Han har betalt för alla dina synder med sitt blod. Han tar ansvar för din synd, därför är du fri! Dina synder är utplånade som ett moln, dina synder som en sky.

Många kristna fruktar att Gud ska se synden när molnet lättar, skriver Nissen. Man plågas av gamla synder, klarar inte att glömma dem och tror att inte heller Gud har gjort det. Men det har Han.

”Det moln och den sky som har övertäckt synden är Jesu Kristi blod. Det som blodet har övertäckt är renat. Då finns det inte mer någon synd kvar. Alla Guds barn kan idag se tillbaka på ett nådens år. Hela året har varit täckt av nåd. När Gud ska hålla räkenskap med dig, kommer du att möta nåd utöver nåd för allt vad det gångna året rymt.

Detta är frälsningens pch syndaförlåtelsens rikedom! Därför är tack och lovsång det rätta sättet att sluta ett år. Gud skall äras! Lammet skall prisas! Den helige Ande skall upphöjas!”

Med dessa rader önskas ett välsignat nytt år!

Publicerat i Söndagstankar

Gud blev människa!

Och Ordet blev kött och bodde ibland oss. (Joh 1:14)

Om denna underbara sanning skriver Rosenius bl a:

Har vårt fallna och förnedrade släkte blivit så hedrat, att Guds evige Son inträtt i vårt släkte, blivit en av oss och med blodsband förenad med oss – o, då vill jag inte veta av något annat! Då har i sanning vårt släkte blivit ärat och upphöjt över alla änglatroner, ja, upp till själva himmelen. Vår genom syndafallet lidna skada är då mer än tillräckligt gottgjord, och vår vanära och förnedring är ersatt med ära och upphöjelse. Nu är det den allra största ära att vara människa.

Ja, det är stort att vara människa. Och du och jag har fått höra budskapet om att Gud blivit människa i Jesus Kristus för att i vårt ställe göra det som vi inte kunde – leva som fullkomliga, felfria människor – och för att bli Guds syndabock, som Gud lade all vår synd på. Det får vara vår önskan och bön inför denna julhögtid och framgent att ordet om Jesus ska uppfylla våra hjärtan och bära frukt i våra liv. Vi är också kallade till att be och verka för att detta glada budskap blir spritt i vårt land och genom den yttre missionen.

Julen nu åter är inne. Samla oss Jesus kring dig, Helga vårt hjärta och sinne Och till din boning oss vig! Led oss till krubban, den kära, Där vi dig finna förvisst, Lär oss vår lovsång dig bära Om än i svaghet och och brist!

Bliv för oss vägen och ljuset, Sanningen själv för oss bliv, Lys oss i hjärtat och huset och oss din salighet giv! Giv oss en julfröjd, som varar Ej blott en dag eller två, När du din nåd oss förklarar, Hjälp oss att lita därpå!

Giv oss den frid, som du giver, Icke den världen oss ger, Giv oss den fröjd, som förbliver, Även då solen går ner! Lär oss att fröjdas och sjunga Här på vårt barnsliga vis, Tills vi med jublande tunga Sjunga däruppe ditt pris!

Lina Sandell (Guds lov nr 41)

Publicerat i Söndagstankar

Ett nådens år

Predikan 1:a söndagen i advent

Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. (Sak 9:9)

Uppfyllelsen av denna härliga profetia hörde vi om i dagens evangelium. Sions konung kom ridande på en åsna in i staden. Han kom ödmjukt ridande på en åsninnas föl.

Detta hade många väntat på! Man hade hört profetiorna, de många löftena om Messias. Nu kom han! Vi kan bara ana oss till hur det upplevdes av folket, särskilt av dem som levde i profetiorna och som aktivt väntade på Messias. När fler och fler såg att Jesus satt på en åsna och red in mot Jerusalem, spred sig förväntan, glädjen och förhoppning. Hoppet om en ny tid, en ny vår för Israels folk väcktes. Man bredde ut sina mantlar – man ville hedra kungen, man viftade med palmkvistar – och man ropade Hosianna, Davids son. Hosianna – Herre fräls!

Det fanns bland folket många förväntningar på Messias. Men de allra flesta hade en felaktig förväntan – man såg för sig en kung, lik David, som skulle kasta ut den romerska ockupationsmakten och upprätta Israel som en mäktig nation. Jesus visste detta. Därför sa han aldrig att han var Messias.

I Mark 8: 27-30 står det att Jesus frågade sina lärjungar: ”Vem säger människorna att jag är?” De svarade: ”Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna.” Då frågade han dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Petrus svarade honom: ”Du är Messias.” Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon. Jesus förbjöd dem att tala om det för att inte sprida felaktiga förväntningar. Direkt efter började han tala om hurdan Messias han var, att han måste lida och dö.

Den enda gången Jesus själv förkunnade att han är Messias var vid intåget i Jerusalem. Och då inte i ord utan i handling. Nu förkunnar han att han är den som skulle komma. Och nu var han på väg till sitt lidande. Han togs emot som en kung, vilket han är, den störste av alla. Men bara några dagar senare skulle det visa sig att han är kung i ett mycket ovanligt rike. När han blev krönt, blev han krönt med en törnekrona och upphängd på ett kors – det mest plågsamma avrättningsredskapet…

Men varför denna text idag? Den hör ju hemma på Palmsöndagen! Sedan gammalt har denna text lästs på första söndagen i Advent. Första söndagen i ett nytt kyrkoår. Texten talar till oss om vad som sker under hela året. Se, din konung kommer till dig… Gång på gång kommer Jesus till sin kyrka genom ”Nådens medel”. Det har han lovat att göra så länge världen står, och därför är också detta nya kyrkoår

Ett nådens år

1.     Ett nådens år – då Herren kommer till oss i gudstjänsten

Bo Giertz skrev: Det kan inte nog inpräntas, att det är i nådemedlens gestalt som Kristus kommer till oss. Ordet och sakramenten är den gestalt, i vilken han valt att vandra ut till folken. Det betyder, att Kyrkan, den plats där ordet rätt förkunnas och sakramenten blir utskiftade efter Kristi instiftelse, är den väg, där Kristus i dag drar fram och där allt det utspelas, som skedde när människor mötte honom i Palestina.

Därför är varje gudstjänst en mycket stor och viktigt händelse. Något som man helt enkelt inte bör missa. Herren, Jesus själv kommer ju till mig och möter mig. Med alla sina gåvor, med syndernas förlåtelse, liv och salighet! Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, stod det i profetian. kom han i enkelhet och det gör han än idag. Han låter sig bäras fram av enkla tjänare, genom ord, med vatten, i vin och bröd. Nu liksom , ser inte våra vanliga ögon hans härlighet. Men trons ögon ser. Liksom lärjungarna såg: Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. (Joh 1:14)

Trons ögon ser hans härlighet som var dold under fattigdom, kors och förnedring. För trons ögon är det just där som Jesus framträder som allra härligast. Varför? Jo, tron ser att det var så han kom för att öppna himlen för oss. Han kom för att ta på sig och bära hela världens synd till korset. Han kom för att betala det fulla priset för din och min fruktansvärda synd. Han betalade med sitt liv, med sitt blod. Därför framträder Jesus, för trons ögon, i en alldeles särskild härlighet på korset. Där ser du och jag att vi är fria, att vi i honom är rättfärdiga inför Gud, förlåtna, helade och upprättade. En blick på den korsfäste livet dig ger, ja just nu där är liv ock för dig. (Guds Lov 146) På korset vann Jesus liv, evigt liv, åt alla människor. Så vill han att inbjudan att ta emot detta liv rikligt ska få ljuda också under detta nya nådens år. Att han, Messias, ska få ”rida in” i våra hjärtan och liv med den på korset vunna förlåtelsen.

Jesus kommer till oss genom ordet, men han kommer också mycket konkret i nattvardens måltid. I bröd och vin ger han oss sin kropp och sitt blod – till syndernas förlåtelse. Han kommer, lika konkret som till Jerusalem – därför sjunger vi på samma sätt som de i nattvardsliturgin. Adventssången är vår hälsning när han kommer i sakramentet. Sången och bönen om att Han med sin frälsning och salighet ska komma till oss var och en är då den allra bästa responsen från oss på hans ankomst: Hosianna i höjden. Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden.

2.     Ett nådens år – då Herren ger ny nåd varje dag

Inför påskfirandet samlades mycket stora skaror människor i Jerusalem. Hur många som följde Jesus vid intåget och som mötte honom från staden vet vi inte. Men vi vet att Jesus ville bli vars och ens personlige Frälsare. Där fanns människor i många olika livssituationer – sådana som hade det gott och var tillfreds med livet, sådana som förväntansfullt såg mot framtiden, sådana som hade mött motgång, människor med svårigheter i familjen, människor som hade sorg, människor som kämpade med olika slags synder. Många hade säkert en längtan efter den välsignelse Messias skulle ge.

När Herren Jesus rider in i våra liv blir det inte bara fridfullt. När han kommer avslöjas nämligen hjärtat, och sådant som vi gärna vill dölja i våra liv, som vi inte vill att någon ska ha insyn i, det blir avslöjat i Hans starka ljus. Och så här vid början av det nya kyrkoåret, liksom det brukar vara vid de ”vanliga” årsskiftena kanske du tänker tillbaka?

Du vet med dig hur det varit under det gångna året. Där finns mycket positivt, men kanske också mycket av misslyckanden, nederlag? Många goda föresatser som det inte blivit något av. Kanske många tillfällen då du inte kunnat behärska dig, kanske i mötet med dina närmaste, att du brusat upp och förgått dig? Sagt sårande ord… Så kanske du tänker att du känner dig själv allt för väl för att tro att det ska gå felfritt i det kommande året.

Du får behov av Jesus och hans nåd och förlåtelse. Du får ropa, Hosianna Davids son! Herre, kom med din frälsning, till mig! Och du blir bönhörd. Ja, innan du ropar har han svarat. Gud har sänt Jesus som din frälsare och kung. Han är den samme, varje dag. Och Han känner dig, också din svaghet – och därför kommer han till dig på nytt och säger: Ett brutet strå skall jag (han) inte krossa, en tynande veka skall jag (han) inte släcka. (Jes 42:3) I Klagovisorna 3:23 står det om Herrens barmhärtighet: Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. Och Jesus säger: Och se, jag är med er alla dagar, intill tidens slut. (Matt 28:20)

3.     Ett nådens år – då Herren har användning för dig

Jesus sa till sina lärjungar att gå till byn och hämta en åsna med ett föl. Och om någon frågade skulle de svara: Herren behöver dem. Herren behövde åsnan för att bli buren till folket, till Jerusalem. Herren behövde lärjungarna, han sände dem för att hämta åsnan. Och Herren sände ut evangelium med lärjungarna. Genom hela historien har Jesus använt sig av människor som budbärare. Och det är stort, en stor nåd från Herren, att han vill använda sig av dig och mig.

Nu kanske du som jag ofta känner dig som en åsna, om bilden tillåts. En som inte har de där stora förmågorna, som inte ser hur det lilla du har och det du kan skulle kunna göra någon skillnad, som inte känner att du är en framgångsrik kristen som skulle kunna göra något stort i Guds rike.

Men Jesus kallar just sådana till sin tjänst som är svaga i sig själva, sådana som själva behöver nåd. Just sådana kan han nämligen få utrusta. För när du är svag, är du stark – i Herren. (2 Kor 12:9) Just sådana svaga personer vill Herren Jesus bli buren av till andra människor. Han vill att människor ska få möta Honom i våra ord och handlingar. Och det finns verkligen många i vår närhet och ut över världen som är i brådskande behov av att få möta Jesus. Som inte bara lider brist på mänsklig omsorg och gemenskap utan som framförallt lever i avsaknad av den frälsande gemenskapen med Jesus. Låt det vara din bön att Herren ska leda och använda dig, så att du får vara hans ”åsna” och bära Honom till människorna. Att ditt liv och dina ord får vittna om att du behöver Jesus och att Han vill ”rida in” med syndernas förlåtelse, frid och evig glädje också i deras liv.

Avslutningsvis:

Ingen av oss vet om detta nådens år blir det sista för oss, eller om vi kommer att få fler. Om Herren får vara din Frälsare och kung, om han inte bara får ”rida in” i ditt hjärta, utan också får stanna där, då kommer han att bereda dig för sin sista ankomst. Han kommer att bevara dig genom allt det du möter och en dag hämta dig så att du med jubel får gå in i Sion, det nya Jerusalem, när det framträder i all sin härlighet. Där ska du inte längre behöva ropa Hosianna – Herre fräls, utan där får du för evigt lovsjunga Gud och Lammet, och tacka Honom för den fullbordade frälsningen!

Jesus säger: Ja, jag kommer snart. (Upp 22:20)

Publicerat i Söndagstankar

Vill du bli ett helgon?

Vem är ett helgon och hur blir man det?

I lördags firades Alla helgons dag och i söndags handlade texterna om vårt eviga hopp. Paulus hälsar i flera av sina brev de kristna församlingarna med ”de heliga i…” Han räknande dem alltså för att vara helgon. Detta trots att han längre fram i brevet kunde tillrättavisa dem för synder de gjort. Hur hänger detta ihop?

I själva verket har alla människor lika dåliga förutsättningar att bli helgon. Det är helt enkelt omöjligt för oss. För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt, säger Jesus (Mark 10:27). Gud har gjort det möjligt genom att Jesus levt ett heligt liv i vårt ställe och blivit offerlammet som tagit straffet för vår synd genom sitt lidande och sin död. Därför står det om de heliga i den vitklädda skaran som Johannes ser: Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. (Upp 7:14)

Alla som genom dopet och tron är iklädda Jesu fullkomliga rättfärdighet är därför heliga, helgon, i Guds ögon! Men det finns tyvärr en stor risk att man kommer bort från Jesus. Därför uppmanas vi i den kommande söndagens texter, Söndagen före Domsöndagen, till vaksamhet och väntan. Vi behöver ständigt leva i Guds ords ljus så att det som inte håller måttet inför Gud blir avslöjat och lagt under förlåtelsen. Det får vi göra varje dag, men vi inleder därför också varje gudstjänst med syndabekännelse och tillsägandet av syndernas förlåtelse. Den som har ”sin sak” uppgjord med Gud genom att hon har Jesus som sin Frälsare kan med frimodighet vänta på Jesu återkomst.

Publicerat i Söndagstankar

Om tjänsten

Nyligen blev jag ombedd att skriva något i Missionsprovinsens sändebrev om min tjänst. Artikeln kan läsas här.

Publicerat i Uncategorized

Du är bjuden till bröllop!

Några perspektiv från dagens evangelietext, 22 söndagen efter Trefaldighet.

Matteus 22:1-14 (Enligt evangeliebok 1983)

Du missade säkert inte att det var ett stort kungligt bröllop i Sverige i somras. Kronprinsessan Victoria och Daniel gifte sig. Jag är övertygad om att du hade svarat ja på inbjudan om du fått en. Det var ett kungligt bröllop och en lång rad kända personer var där! Visst hade det varit en stor och oförglömlig händelse att vara med om?!

Nu fick du kanske ingen inbjudan till det bröllopet, men genom liknelsen som Jesus berättar får du en inbjudan, en kallelse att komma till kungasonens bröllop. Det är ingen mindre än universums Skapare, din Skapare, som kallar dig till sin Son Jesu Kristi stora bröllopsfest!

Du är bjuden till bröllop i himlen!

Det finns flera märkliga saker i liknelsen, och som alltid ska man lägga märke till det som sticker ut i Jesu undervisning. Det brukar ha något alldeles särskilt att säga oss.

1.     Kungen är mycket angelägen om att de inbjudna ska komma. Trots att hans kallelse blev nonchalerad så sände han nya kallelser. Det visar hur angelägen Gud är om att vi ska vara med om den himmelska festen. Det visar Hans brinnande hjärta för att vi ska bli frälsta.

2.     De inbjudna var förvånansvärt ovilliga att komma, de gick så långt i ondska att de till och med dödade sändebuden. Vad hade de tjänarna gjort för fel? De hade ju bara uppmanat de inbjudna att komma till festen! De inbjudna behövde inte ens ordna med bröllopskläder, även dem stod kungen för. Det skulle inte kosta dem någonting, ändå blev de så arga…

Vi människor reagerar ofta så på Guds kallelse. Evangelium talar om för oss att allt är färdigt, att Jesus genom sitt liv, sin död på korset och uppståndelsen skaffat bröllopskläder, en fullkomlig rättfärdighet, åt oss. Den får vi helt gratis av Gud så att vi kan vara med på den himmelska festen.

Men vi vill ogärna höra att vi inte kan komma in i himlen sådana som vi är, att vi inte är perfekta. Fastän det samma gäller alla människor.

Då samvetet, den inre rösten, talar om att Bibeln har rätt i att vi står i skuld till vår Skapare är den enklaste utvägen att inte lyssna på budbäraren, tysta budskapet. Då slipper man ta konsekvenserna som omvändelsen till Gud innebär.

I dag kan vi märka att det inte bara är Bibelns ord man reagerar mot. Många blir mycket upprörda om de påminns om det som var och en egentligen vet genom att betrakta naturen. Som till exempel att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna och att abort är utsläckande av ett människoliv.

Vi ser också att Gud ger många, men inte hur många kallelser som helst. Därför är det så viktigt att ta vara på inbjudan när man hör den. En dag kan det vara för sent.

3.     När kungen kommer för att se sina gäster, alla de som ville komma, ser han en man utan bröllopskläder. Detta trots att kungarna på Jesu tid gav en bröllopsdräkt till alla inbjudna. Tyckte mannen att hans egna kläder var fina nog? Det är inte säkert att de andra gästerna alls såg att det fattades något. Mannen kanske var en av de allra ivrigaste kristna. Det kanske hade börjat bra med att han insett att han var en syndare inför Gud och behövde förlåtelse genom Jesus. Kanske hade han sedan sakta, utan att han själv förstått allvaret i det som skedde, glidit bort från Jesus. Behovet av nåden hade kanske ersatts av fokus på hans omvändelseupplevelse, på sin vilja och iver att stå upp för sanningen även när det blev obekvämt, kanske på att han var en flitig gudstjänstfirare eller gåvogivare till missionen. Så byggde han sin frälsning på sin kristendom i stället för på Jesus. Finns den risken för dig? För mig?

Bönen i Psaltaren 139 behöver vara levande för oss:

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.
Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.

I Sverige är det en stor majoritet av befolkningen som blivit iklädda de nödvändiga bröllopskläderna redan som barn i dopet. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. (Galaterbrevet 3:27) Men många har lämnat dopets nåd, lämnat Jesus. Lever du i dopets nåd? Har du Jesus som din Frälsare? Får han tala konkret med dig om din synd så att det blir omvändelse och nytt liv? Det är nödvändigt om du tänker dig till den himmelska festen, om du inte ska hamna utanför för evigt. Ingen kommer till Fadern utom genom mig, säger Jesus (Johannes evangelium 14:6).

Men han säger också: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. (Joh 6:37) Om du är lyckad eller misslyckad i människors ögon har ingen betydelse. Den som kommit till Jesus, som vill få del i hans rättfärdighet, är perfekt i Guds ögon. För Jesu skull får du säga:

Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel. (Jesaja 61:10)

Publicerat i Söndagstankar

Välkommen!

Välkommen till vår blogg för Tabors missionhus! Här kommer vi lägga upp aktuell information, program och tänkvärda ord. Hoppas att du kommer finna sidan intressant!

Varmt välkommen till våra gudstjänster!

Publicerat i Uncategorized