Inbjudan till verklig ro och vila

Från dagens predikan i Tabor:

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.

Detta är ett av de ljuvliga ord som Jesus säger till den som arbetar och strävar och inte finner vila. Jesus ger en ro och vila som överträffar allt annat. Detta är en inbjudan till alla i vår tid som tyngs av förväntningar och krav, antingen det är de egna eller sådana som andra ställer på dem. Ett ord till den som känner bördan av att man måste vara lyckad, framgångsrik och lycklig men som många gånger tvärt om är olycklig, som misslyckas och är missmodig.

Jesus inbjuder helt villkorslöst var och en att komma och ta emot vila, tröst och glädje av honom. Jesus vill komma in i den stressade vardagen och ge oss rätt perspektiv på livet. Han vill lyfta våra blickar och visa oss att det finns något som är långt viktigare än att vara framgångsrik och erkänd i samhället, att det finns något som är det enda nödvändiga för oss: Att ha en levande relation till Gud vår skapare. Och just det, som är helt avgörande för oss nu och framförallt för evigheten ger han oss fritt och för intet. Om någon törstar, så kom till mig och drick! ropar han ut vid ett tillfälle. Den som tar emot detta får också i Jesus en frid som övergår allt förstånd (Fil 4:7).

Framför allt är Jesu ord riktade till dem som känner bördan av Guds heliga vilja tung på sig. Och det är det många som gör, inte bara sådana som läst och hört Guds bud, utan människor i alla kulturer, inom alla religioner. Samvetet dömer, och många inser att Skaparen har rätt att ställa krav på att vi ska leva rätt och gott. Många strävar för att försöka lyckas, en del tror sig kanske klara det ganska bra medan andra dignar under bördan och inser att det inte går i egen kraft. Jesus säger: Jag har burit din börda: jag har uppfyllt Guds lag i ditt ställe och jag har tagit alla dina misslyckanden, din synd, ja hela ditt av synd fördärvade hjärta på mig och dött för dig på korset. Du är fri! Du får vila!

Dolt för de visa uppenbarat för de små

Men hur stämmer detta överens med de ord som inledde evangelietexten? Jesus prisar Fadern för att han har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små, och att det var hans goda vilja. Kan det vara Guds goda vilja att frälsningen är dold för vissa? Hos Paulus läser vi att Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen (1 Tim 2:4). Jesus var ju själv på väg till Jerusalem för att bära hela världens synd och skam och stå under Guds dom i vårt ställe. Inte vill väl han att någon ska stå utanför?! Nej! Hans hjärta är fyllt av nöd och längtan efter varje människa som inte fått del av syndernas förlåtelse. Han grät ju över Jerusalem för att de inte förstod vad som kunde ge dem verklig frid och säger att han längtat efter att samla dem liksom en höna samlar kycklingarna under sina vingar. Han söker efter de förlorade och längtar innerligt efter att finna dem!

Jesus gläder sig över att frälsningen inte beror på någon förmåga hos oss. Vi behöver inte ha en viss nivå av intelligens eller uppnått viss kunskap för att bli Guds barn. Nej, det är en gåva Gud vill ge till alla. Jesus säger: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. (Matt 18:3) Hur många är det inte som på ett filosofiskt plan diskuterat evangeliet utan att tillägna sig det? Däremot är det många som i sin andliga nöd gripit om löftena i Kristus utan att först begära att de ska kunna förstå allting.

G A Danell: ”Det är denna världens dåraktiga och falska visdom, som hindrar en människa att se Guds rike. Men den sanna visdomen är den barnsliga enfald, som trohjärtat tar Gud på orden och tror mer på Gud och hans vishet än på all mänsklig visdom sammantagen. Den verkliga visdomen består i att inse sin egen dårskap och att ödmjukt böja sig för Guds dårskap, som är den sanna visheten.”

Paulus skriver: Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. (1 Kor 3: 18f) Guds frälsningshandlande genom Jesus och hans kors är en dårskap för den världsliga visdomen. Så på det sättet måste man bli en dåre i världens ögon för att kunna bli frälst. 1 Kor 1:18: Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är den en Guds kraft. De självbelåtna och högmodiga människorna är oförmögna att tro på Jesus som Sonen, oförmögna att tro ”dårskapen” om korset.

Vi kan också vara tacksamma för att Gud dolt frälsningen för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Det innebär att frälsningen är helt och hållet av nåd, något som vi erbjuds helt gratis, utan någon som helst motprestation. Gud får ensam äran för det. När det gäller frälsningen står nämligen alla, antingen vi vet om det eller inte, på samma nivå, oavsett vilka förmåner vi har eller inte har här i världen. För att bli frälsta måste vi alla ta emot Guds rike såsom barn.

Jesus uppenbarar Fadern

Det är bara den Sonen uppenbarar Fadern för som kan lära känna honom. Vilka gäller det? Jo, Jesus säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Alltså inbjuds alla att lära känna Fadern! Problemet är att alla inte ser att de bär på en stor syndabörda – och då är glädjebudskapet dolt. Gud behöver få komma till med sin stränga lag och ödmjuka oss, krossa våra stolta hjärtan och göra oss hungrande och törstande efter rättfärdighet. (se Marias lovsång Luk 1:51-55)

Kan det finnas ett mer underbart budskap för en människa som tyngs av synd, som inte får frid i samvetet?! Men också för den som länge har velat vandra i gemenskap med Jesus, men fortfarande känner av sin svaghet, sin oförmåga att leva så som Guds bud kräver av oss. Kom! säger Jesus. Det får var och en ta till sig. Men kan jag verkligen det? Bibeln lär att det är den som tror som blir frälst?! Min tro är det inte så mycket med, och vissa dagar verkar det som om den är helt bortblåst, och tron bär så förfärligt lite frukt i mitt liv, och ibland har jag känt mig så långt borta från Gud att det säkert inte är någon som ens kan ana att jag vill vara kristen.

Vad göra då? Både för den som inte tidigare trott och för den troende om än med svag tro gäller detta: Ingen kan komma till Jesus utan att Fadern drar honom. Jag tror att jag inte av eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium. (Katekesen) Men om det är evangelium som drar oss till Jesus och som tänder och stärker tron, ja då är medicinen också att höra på det. Lyssna till Jesu inbjudan.

Rosenius: Detta budskap tänder den sanna, levande och saliggörande tron i olyckliga, fattiga, sjuka och bundna själar – de som förtvivlar över sin synd och sina misslyckade försök att bli kvitt den. Hör här, vad evangelium egentligen innehåller och säger! En annan har redan förvärvat och vunnit det som de så ängsligt sökt hos sig själva genom bättring, ånger, bön och strid. De får det som gåva utan egen förtjänst eller värdighet, då, det är tillförsäkrat dem i ett evigt testamente.

Rosenius skriver att detta budskap inte blir utan frukt, men det blir olika för olika människor, beroende på hur de har det. Upplevelserna varierar.

När det gäller sådana upplevelser verkar den helige Ande på olika sätt på olika människor, allt efter omständigheterna. Jesus prisade ofta den saliggörande tron hos dem som kom till honom för att söka nåd och hjälp. Denna tro var redan tänd hos dem, då evangelium fått dra deras blickar från att se nedåt på sig själva och på egen rättfärdighet till att se uppåt på den korsfäste. Detta evangelium har vänt deras sorgsna hjärtan och deras blickar från egen rättfärdighet till hans rättfärdighet, från egen lydnad till hans lydnad, från egen ånger till hans ångest, från egna böner till hans böner. Allt hopp om frälsning, all deras längtan och hunger riktade sig mot Kristus. I och med det var också den saliggörande tron tänd.

Jesu milda ok och lätta börda

Vi kallas inte att komma till Jesus och kasta av oss bördan och få frid för att sedan återgå till eget strävande och själva arbeta med helgelsen. Nej, vi inbjuds att stanna hos Jesus. Vi kallas att leva tillsammans med honom i helgelse och tjänst. Vi har inga löften om att livet med Jesus ska vara helt utan bekymmer och svårigheter, men det är ett liv där vi kan vara förvissade om att ha det rätt ställt med vår Skapare, att Jesus har lyft av syndabördan. Det blir och fortsätter att vara en strid inom dig där den gamla viljan hatar Guds bud och vill gå bort från Jesus, men där den nya viljan, född av Guds Ande, har sin glädje i Herrens undervisning (Ps 1:2) älskar Guds vilja och säger att hans bud är inte tunga (1 Joh 5:3).

Den nya människan vet nämligen att Jesus burit lagens dom och straff och att Gud aldrig mer straffar sina barn. I en glad förvissning om att lagens fördömelse är borttagen av Kristus, att vi i dopet blivit insatta i hans nåd, kan vi sätta buden som mål och be om att de ska gå i uppfyllelse i våra liv. Så vill den helige Ande få lov att helga oss så att vi blir mer och mer lika Jesus. Då behöver han gång på gång få avslöja synd i hjärtat och visa oss till förlåtelsen i Kristus. Den helige Ande vill leda oss så att vi går i ”ok” med Jesus och formas efter hans ödmjuka och kärleksfulla hjärta. Han leder oss med Jesus genom Guds ord, bönen, nattvarden och genom gemenskapen med andra syskon i tron.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.