Jesu dop

Nedan från predikan i Tabor idag, 1 söndagen efter Trettondedagen med temat Jesu dop.

Hon skall föda en son och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. (Matt 1:21)

Detta fick Josef höra av ängeln när han fick reda på att Maria var gravid genom ett under av den helige Ande. Idag möter vi Jesus just där folket hade bekänt det han skulle rädda dem ifrån: deras synder.

Johannes försöker hindra Jesus från att bli döpt. Att Jesus kom och ville bli döpt med omvändelsens dop kom troligen som en blixt från klar himmel för Johannes. Precis innan hade han talat om Jesus och sagt att han ska döpa i den helige Ande och eld och att han har sin kastskovel i handen och för att döma människorna. Så kommer Han och vill bli döpt med omvändelsens dop, han som är syndfri! Helt naturligt menade Johannes att det borde vara tvärt om, att han som var en syndare blev döpt av Jesus.

Uppfylla all rättfärdighet

Jesus svarade Johannes: Låt det nu ske. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet. Jesus skulle på alla sätt gå i människornas ställe, för att frälsa oss. För att på ett fullkomligt sätt uppfylla allt som vi människor skulle göra. I Gamla testamentet syftar Guds rättfärdighet ofta på hans frälsande gärningar (ex Ps 71 och Jes 51:5-8). Så kommer Jesus och säger att all rättfärdighet ska uppfyllas på detta för Johannes oväntade sätt. Den syndfrie Guds Son ska döpas med dopet som var avsett för syndare eftersom han skulle bli syndbäraren, den som stod med allas synder inför Gud. Gud griper inte in och frälser på det sätt som många förväntade, utan han gör det genom att Sonen ödmjukar sig och blir lydig ända till döden – döden på korset.   

Bo Giertz: ”Han går och ställer sig mitt bland de andra syndarna, under samma dom, i samma bot. Det var förebildligt för hela hans liv. Han levde här på jorden som vår broder. Han hade ingen egen börda, men han bär vår.”

Så uppfyller Jesus all rättfärdighet, genom sitt liv i fullkomlig lydnad för Faderns vilja och genom sitt lidande och sin död. Så uppstår han för vår rättfärdiggörelses skull (Rom 4:25). Ja han är Herren vår rättfärdighet (Jer 23:6). I och genom honom kan varje syndare förenas med Guds förlåtna, rättfärdiggjorda folk, som äger hans namn Herren vår rättfärdighet (Jer 33:16).

Jesus invigs till sin tjänst

Jesu dop var ett invigningsdop till hans tjänst som den utlovade Herrens tjänare. Vid dopet öppnades himlen och den helige Ande kom ned i en duvas gestalt. Orden i dagens GT-text, Jes 42:1-4 går i uppfyllelse: Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken. (Se även Jes 61:1-9) Genom detta förstår vi att Jesus verkligen är den utlovade Frälsaren. Jesu dop är inte det samma som vårt dop. Jesus blev invigd till tjänsten att predika glädjens budskap för de ödmjuka, till att utbreda rätt och rättfärdighet, till att bära synden och lida och dö i vårt ställe. Denna tjänst har Jesus utfört på ett fullkomligt sätt. I det av Jesus instiftade dopet får vi del av och förenas med allt det Jesus är och har gjort för oss. Vi dör och uppstår med Jesus (Rom 6) och vi blir iklädda honom (Gal 3:27).

Gud Son

Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Hela treenigheten är närvarande och Fadern bekräftar från den öppna himlen att Jesus är Hans Son. Det är han i två olika betydelser. Jesus är Sonen som är född av Fadern i evighet – som är evig och en av de tre personerna i gudomen.

Men även Israels folk kallas av Gud för hans son. När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. (Hos 11:1) Israels folk blev kallade ut ur Egypten, ur slaveriet, genom Röda havet och fick vandra i öknen i 40 år. Det som mer än annat kännetecknar deras tillvaro i öknen är Guds trofasthet och folkets trolöshet. Israels barn föll gång på gång i synd. De klagade på Gud och Mose och längtade tillbaka till Egypten, de dyrkade andra folks gudar mm. Nu står Israel, Sonen, på nytt inför en ökenvistelse. Jesus är det sanna Israel, rotskottet som skulle skjuta upp ur Isais avhuggna stam (Jes 11:1). Han blev också som liten kallad ut ur Egypten (Matt 2:15)

Jesus blev efter dopet av Anden förd ut i öknen där han var i 40 dagar. Denna gång bestod Israel provet. Även under mötet med frestaren i öknen gick Jesus i vårt ställe. Han föll inte i en enda fälla, utan besegrade gång på gång den onde med Gud ord. Han blev frestad i allt liksom vi, men utan synd (Heb 4:15). Så är Jesus verkligen både till sin person, Sonen, och i sin uppgift folkets ställföreträdare.

Himlen är öppen över den som lever i sitt dop

I dopet kallades vi ut ur Egypten, syndens slaveri. Vi föddes på nytt till Guds barn och fick söners rätt (Gal 4:5), blev en del av det folk som Gud kallar sin ”son”. Himlen öppnades över oss och den helige Ande tog sin boning i oss. Gud sade att han har sin glädje i Jesus och därför har han det i alla som genom det heliga dopet förenas med Jesus, och sedan lever kvar i tron på honom. Därför är det som om Gud här säger: Vill ni ha en nådig Gud och Fader så se bara på min son, gå till honom, för Han kan jag aldrig vara annat än nådig emot.

Vi kan förundras över att dopet, som ser så enkelt ut, kan ge oss sådana härliga och eviga gåvor. Jag citerar ur Huspostillan av Luther:

”Dopet är inte bara vatten utan också Guds ord och kraft. Vi ser ju här, att vid Kristi dop är Gud själv. Fadern, Sonen och den helige Ande, närvarande. Alltså är det inget vanligt vatten, utan ett vatten, i vilket Guds Son tvår sig, över vilket den helige Ande svävar och Gud Fader predikar. Alltså är dopet icke blott vatten utan ett nåderikt vatten, ett bad till ny födelse, invigt och helgat genom Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande. Kristus har också inrättat dopet så, att det skall ske i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Därför är det än i dag, när ett barn döpes, Guds Son, som med sin lekamen, den helige Ande som med sin närvaro och Gud, Fadern, som med sin röst helgar dopet. Då kan man ju inte säga, att det bara är vatten, när hela gudomen är närvarande.”

Liksom med Israels barn är det så illa med oss att vi ofta på grund av den gamla människan i oss har lust att vända tillbaka till ”Egypten”, till syndens slaveri. Vi kan inte stanna kvar i och försvara synden, utan vi måste leva öppet inför Gud och bekänna den. Den som vill leva med syndernas förlåtelse inbjuds till dopet och till att leva i dopet, vilket är att leva tillsammans med Jesus av hans nåd. Vi kallas till att växa till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus (2 Pet3:18) genom att fördjupa oss i budskapet om honom.

Så får du lita på att den helige Ande vill vara din Hjälpare, Han som kom som en mild duva över Jesus och därmed visar att Gud inte är vred, utan vänligt inställd mot dig.

Himlen öppnades över Jesus. Den öppnas bara för syndfria. Så öppnades himlen också över dig då du döptes till Kristus. Lever du i ditt dop, i daglig omvändelse, lever i tron på honom som du förenades med, kan du vara förvissad om att du lever under en öppen himmel. Gud Fadern ser med välbehag och oblandad kärlek på dig och den helige Ande bor i ditt hjärta.

Annonser
Det här inlägget postades i Söndagstankar. Bokmärk permalänken.