Vaksamhet och väntan

Nedan från predikan på söndagen före Domsöndagen. Predikotext Luk 12 :1-9, 32

När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig. (Ps 56:4)

Kung David visste vart han skulle ta sin tillflykt när han drabbades av rädsla och fruktan. Han hade många förföljare och fiender, men ingen kunde skada honom när han höll sig till Gud. På Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig? (v 12)

Det är gott att bli påmind om detta, inte minst vid kyrkoårets slut då vi möter ett tydligt budskap om Jesu återkomst och domen. Allvaret i budskapet om domen och evigheten, att det blir ett evigt åtskiljande mellan frälsta och förlorade, skakar om oss och gör oss oroade. Kommer jag vara bland de frälsta eller inte? Det är verkligen meningen att vi ska bli omskakade, för Gud vill inte att någon människa ska gå förlorad utan att alla ska omvändas och få evigt liv. Men Gud skakar inte om oss för att vi ska gå omkring och fortsätta vara rädda utan för att vi ska söka oss till Kristus, ja med vår oro fly till honom. Hos Jesus är vi trygga, vad som än händer, även på den yttersta dagen. Vi får göra som kung David: När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig.

Jesus varnar oss för något mycket farligt som hindrar en sann förtröstan: fariseernas surdeg, hyckleriet. De var andliga skådespelare. I folkets ögon var de nog fromma, men Gud kan man inte lura. Jesus kände deras hjärtan: Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er. (Luk 11:39-41) Ett andligt skådespel är en mycket farlig surdeg, ett gift, som, om det får hållas, tränger in och förstör vårt förhållande till Gud. Farligast är att försöka dölja sitt sanna jag bakom en mask för Gud, så att man inte vill bekänna det som synd som man vet att Guds ord kallar synd, utan försvarar, ursäktar och döljer det. Men det som är dolt ska en gång bli uppenbarat. Det kommer en domens dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna (Rom 2:16).

Därför skulle vi alla leva och handla så att vi inte gör något i hemlighet som vi inte kan stå för inför Gud och människor. Förklaringen till fjärde budet lär oss att vi ska ha föräldrar och överhet för ögonen, så att vi handlar på samma sätt där de inte ser som när de ser. Än mer ska vi förstås tänka så om Gud, som vi inte kan dölja något för.

Det finns ett annat slags hyckleri, som Jesus varnar för, och som låg nära till hands för de första lärjungarna och även för oss. Att på grund av människofruktan dölja sin tro på Jesus och sätta ”ljuset under skäppan”.  Att anpassa sig till sin omgivning, så att man inte sticker ut. Så kan viktiga tillfällen att bekänna inför människor att man vill följa Jesus försvinna. Och det kan bli än svårare nästa gång. Petrus är ett tydligt exempel i Bibeln på en som gick så långt att han till och med svor på att han inte kände Jesus.

Den medicin Jesus ger mot människofruktan är Gudsfruktan. Människors makt är begränsad. De kan bara döda oss, inte mer. 1900-talet blev det hittills blodigaste århundradet när det gäller kristna martyrer. Men när martyren ligger död, kan förföljaren inte göra mer. De kan inte hindra att den kristne går in i gemenskapen med Gud. Därför säger Jesus att vi istället ska frukta Gud som inte bara har makt att ta våra liv utan också kasta oss i det eviga straffet.

Där Gudsfruktan går in går människofruktan ut. Därför är det nödvändigt att leva inne i Guds ords kraftfält. I kraftfältet mellan lag och evangelium – där jag ser att det är fruktansvärt för en syndare att falla i den levande Gudens händer men ljuvligt att möta honom i gemenskap med Jesus. Sann Gudsfruktan innebär inte rädsla för Gud. För den som fruktar Gud kan veta att synden är förlåten för Jesu skull. Men den som fruktar Gud vill alltid leva uppriktigt och ärligt inför Honom, vill inte göra emot Hans vilja, och vill be om förlåtelse när hon syndat. Så är inte heller bara det att Gud har makt att döma oss anledning till Gudsfruktan utan också, och framför allt, Guds omsorg, Hans oändliga omsorg om sina barn. Han har till och med räknat våra huvudhår! Vi är oändligt värdefulla i Guds ögon. Så dyrbara att han utgav sin egen älskade enfödde Son! Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd. (Ord 9:10)

Jesus som varnar för att frukta dem som bara kan slå ihjäl kroppen, visste vad som väntade honom i Jerusalem. Där skulle hans fiender få honom dömd till döden på ett kors. Jesus ropade till Gud, och blev tagen ur sin ångest (Heb 5:7). Men längre än till korset sträckte sig inte Jesu fienders makt. När han gav upp andan kunde de inte hindra att han vann förlåtelse, frid och frälsning för hela världen. Därför kan ingen heller hindra att den som dör i gemenskap med Jesus blir evigt salig. När du döptes förenades du med Jesu död och uppståndelse, domen har redan gått över dig. Din synd dränktes, och liksom Noa och hans familj räddades i arken, fördes du av Gud in i den trygga gemenskapen med Jesus. Stanna kvar hos Jesus! Då kan du vara förvissad om att dina synder, hur stora de än varit, inte kommer vara med dig på domens dag. För Herren säger: Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. (Jes 1:18) Så är exemplet Petrus en tydlig påminnelse om att det finns förlåtelse att få även för den som förnekat Jesus inför människorna.

Vi behöver ha klart för oss den viktiga skillnaden mellan att leva i synd och att falla i synd. Mellan att ”ha synden som hantverk eller som tandvärk”. Den som lever i synd försvarar och vill behålla den och stänger sig därmed själv ute från nåden. Däremot den som faller i synd, trots att man egentligen vill leva enligt Guds vilja, och vill ha förlåtelse kan lita på att nåden i Kristus övertäcker allt.

Det som är dolt under Jesu blod, under syndernas förlåtelse, det ska aldrig ropas ut på domens dag, för det finns inte mer. Gud har glömt det. Och även om dina andliga fiender, djävulen, världen och det egna köttet, skulle ropa och påminna dig och kanske din omgivning om dina synder – så kan du ändå för Jesu skull, för hans renande blod skull, vara fullkomligt viss om att allt är förlåtet inför Gud – att du är lika ren och rättfärdig som du blev i dopet.

På förlåtelsens grund kan vi vara frimodiga, vissa om att Jesus som har all makt i himlen och på jorden alltid är med oss. Då kan vi när tillfällen ges bekänna att vi vill ha Jesus som Frälsare, inte minst genom att, för den som har möjlighet till det, ofta och regelbundet gå till bibeltrogen gudstjänst. Att prioritera tid med Guds ord och bön hemma är också ett vittnesbörd men framför allt är det något som ger kraft och frimodighet åt din inre människa. Liksom vi behöver äta vanlig mat varje dag, behöver vårt andliga liv daglig mat för att må bra och växa till.

Slutligen får vi ta till oss Jesu uppmaning om att inte vara rädda. Gud har från evighet beslutat att ge det eviga riket till alla som tar sin tillflykt till Sonen Jesus. Ingen kan hindra honom att utföra det Han har beslutat. Genom profeten Jesaja säger Han: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra. (Jes 46:10) Därför: Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket. (Luk 12:32)

Annonser
Det här inlägget postades i Söndagstankar. Bokmärk permalänken.