Vinstocken och grenarna

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Vi börjar alltid högmässan i den treenige Gudens namn. Det innebär inget mindre än att Gud själv är mitt ibland oss. Denna söndag firar vi Treenighetens mysterium. Den athanasianska trosbekännelsen uttrycker det så här: detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrka en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom… Evig är Fadern, evig Sonen och evig den Helige Ande, och likväl icke tre eviga, utan en evig. Att Gud är en och samtidigt tre personer är något som går utöver vårt förstånd. Men det är mycket i det Gud är och i det Gud gör som vi inte kan sätta upp på mänskliga formler. Vi får hålla oss till det som Gud har uppenbarat för oss, och läran om treenigheten är väl grundad i Bibeln även om inte det ordet används där.

Det passar bra att fira treenigheten efter påsken och pingsten med den helige Andes utgjutande. I och med att Kristus uppstått och Anden utgjutits har uppenbarelsens fullhet nått oss. Den helige Ande ledde apostlarna in i hela sanningen (Joh 16:13), den sanning som vi mottagit samlad i Bibeln. Det förunderliga är att den treenige Gud, som skapat hela universum, vill ha gemenskap med oss små människor på denna lilla jord. Ja, att vi är så oändligt dyrbara för Gud att Gud Sonen själv blivit människa för att vi skulle räddas till den fullkomliga och eviga gemenskapen med Gud. Det är verkligen anledning till lovsång och tacksägelse!

I dagens evangelium blir det alldeles tydligt att denna gemenskap bara är möjlig genom Jesus. Han är vinstocken som ger den livgivande, näringsrika saven. Utan kontakt med den dör det andliga livet.

Levande och döda grenar

Det är skakande ord Jesus säger. Han talar om grenar i sig som inte bär frukt. Jesus talar även vid andra tillfällen om hur stor likhet det kan vara mellan sanna kristna och namnkristna. Liknelsen om de tio jungfrurna är ett exempel (Matt 25). Församlingen i Sardes får höra: Du har namnet om dig att du lever, men du är död. (Upp 3:1) Om det inte sker ett uppvaknande kommer den gren som inte bär frukt en dag skäras av och kastas i elden (v 6). Vad är det som fattas? Den levande gemenskapen med Jesus. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut… För andra människor kan det se ut som att det handlar om en verklig kristen, den rätta bekännelsen finns. Men Gud ser mer, och ser om det bara är en munnens bekännelse eller om det också är hjärtats tro. Den oäkta grenen kännetecknas av att den inte bär frukt, att den inte beskärs utan får växa som den vill. Ingen beskär en platsblomma, hur vacker den än kan se ut.

Vad kännetecknar den levande grenen?

Den levande grenen beskärs för att den ska bära mer frukt. Fadern, vingårdsmannen, skär bort vildskott och sådant som hindrar växten, han tuktar och böjer. Därför kan en kristen få möta och gå igenom mycket som är svårt. Icke-kristna kan få möta mycket av samma svårigheter, men hos sina barn använder Gud det till fostran. Han vill fördjupa tron på Jesus. Därför tar han inte alltid bort sin trädgårdsmästarkniv när vi önskar det. Vi behöver renas. Det kan vara synd som behöver bli erkänd som synd och lagd under nåden genom bekännelse. Det kan vara att Gud vill visa att du även i helgelsen är helt beroende av Jesus, hans nåd och rättfärdighet. I egen kraft kan du inte bli mer helgad. Sådana tankar kan Gud behöva ta ifrån oss.

Om du står i en situation som du inte ser någon utväg ur, kan det vara Guds väg att få dig att inse att du är helt beroende av gemenskapen med Jesus. Och att hans nåd är nog för dig (2 Kor 12:9).

En andlig sanning är att de som har anledning att oroas för sitt andliga tillstånd, de oroas inte, men de som inte har anledning att oroas, de oroas. Och det är den helige Andes verk. Det är en oro för att komma bort från Jesus. Anden vill göra Jesus helt omistlig för våra hjärtan. Om du inte har den oron, om du tror att du kan leva utan Jesus, så be Gud att han omvänder dig. Att han ger dig insikt om din andliga situation och visar dig vem Jesus är och vad han har gjort och vill göra för dig. Vi behöver alla be med Ps 139:23-24: Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.

En kristen behöver renas men är samtidigt helt ren

Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Tänk, detta säger Jesus till sina lärjungar som var svaga och fulla av brist. Lite senare skulle de alla överge honom, och Petrus som svurit på att inte förneka Jesus skulle några timmar senare förbanna och svära på att han inte kände honom.

Genom dopet och tron är den kristne fullkomligt ren. Det kraftiga ord som Jesus talar har åstadkommit det. Det finns fortfarande mycket synd kvar i hjärtat och livet hos den som är helig och rättfärdig inför Gud. Den behöver bekännas och bekämpas. Men samtidigt gäller det förunderliga för dig som vill ha Jesus som din Frälsare. Du är helt ren!

Rosenius skriver: ”Den minsta synd kan fördöma mig, om jag inte är klädd i Kristi rättfärdighet. Men med blicken på hans rättfärdighet säger aposteln: Alltså finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus (Rom 8:1)… Luther säger i förklaringen över 51:a psalmen: ’Synden skall ses på två sätt: för det första som förlåten på grund av Kristi rättfärdighet, i vilken vi är klädda genom tron – varför synden inte mer tillräknas oss; för det andra som ännu inneboende i oss, trots att den Helige Ande försvagar och dödar den. Ändå kvarstår, såsom Augustinus säger, fördärvet eller den medfödda sjukdomen, dvs. synden i de heliga. Synden fortsätter att röra sig i vårt kött. Den är inte helt och hållet dödad eller förintad. Men den är förlåten och räknas inte de troende till fördömelse. Ty så länge Guds nåd och barmhärtighet regerar över oss, kan inte synden fördöma oss eller göra Gud vred på oss.”

Förbli i Jesus, i Ordet, då bär du frukt

Den som förblir i Jesus, i ordet om honom, och hämtar sin näring hos honom bär rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra, säger Jesus. Det är helt avgörande både för den enskilde kristne och för församling och kyrka. Utan Jesus spelar det ingen roll hur mycket fin verksamhet vi har, hur många människor vi möter. Det blir ingen välsignelse. Vi liknas då vid en död gren som ligger på marken. Hur mycket bön, kamp och strid vi än presterar nyttar det inte till något utan Jesus. Men i gemenskapen med Jesus, så bär den svagaste människa eller församling frukt och blir till rik välsignelse.

Vi vill gärna se resultat av våra liv, vi vill se frukt av församlingens arbete. Önskan om fruktbärande är förstås god. Men den djupa hemligheten till fruktbärandet, förstår vi av Jesus liknelse, är att inte fokusera på frukten, eller leta efter sådan, utan att se på Jesus och förvissa sig om att ha gemenskap med honom. Jesus talar om att förbli i honom, förbli i hans kärlek och om att förbli i och hålla fast vid hans ord. Lever du av nådemedlen, ordet och sakramenten, så är du kopplad till den andliga livskällan och Anden verkar i ditt liv allt som behövs för att det ska bli frukt.

Ett annat citat av Rosenius: ”Se till, om du har tröst genom att höra eller genom att göra! Då förstår du om du lever i tron. När du inte finner tröst i vad du själv kan göra utan endast genom att höra evangelium om Kristus, då vet du att du har tro.”

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.